Så jäkla pisstråkigt. Mörkt när man vaknar och likaså när man åker hem. Tur att det bara är 4-5 månader kvar innan vi får längre dagar.
Igår var sista kurstillfället för Sophie. Jättetrist, men samtidigt taggad på att fortsätta träna och jag har fått en stor ryggsäck med bra tips och kunskaper. Förut kände jag att vi bara kommer ta oss till klass 2 och inte längre. Men nu tror jag vi ska fixa eliten också, även om det tar tid så ska vi dit!
Klass 2 debuten sker redan i december. Fram tills dess blir det mycket finslipning i momenten och mängdträna rutan. Innan våren är slut så ska jag nog se till att vi har våran LP2!
Sikta mot stjärnorna för att nå trädtopparna ? haha

LP1!!!!!!!! Wiiihooo. Så jävla nöjd! 1a pris pch 3e plats med 169,5 poäng. En annan från min klubb vann med 180 poäng, och min kompis fixade klassvinst och LP2. Det som var den stora vinsten för min del var nerverna, dom var under kontroll, jag var lugn och hade skitkul. Det märktes även på hunden. Istället för att köra nosen i backen pga min nervositet så var svansen spetsad och även hon såg ut att ha kul. Nu är det bara att köra på. Ny tävling i december. Klass 2, here we come!

Idag har jag varit ledig, har hunnit att storstäda lägenheten. Det är såå skönt att ha det gjort inför helgen. Om ca 2 timmar dra åker vi iväg på tävling, upprop kl 17. Jag önskar bara att jag kunde hålla i mina nerver. Jag har helt enkelt inte hittat ett sätt att kontrollera dom. Än så länge känner jag mig lugn, min tävling/träningskompis säger att det är en riktigt bra planerad plan med bra belysning. Jag hoppas verkligen att det går bra för oss. Jag vill så gärna klara lp1 nu, så vi kan lämna den här klassen. Gör vi det så har jag som mål att vi ska debutera klass 2 i december, det är bara rutan som inte sitter, de resterande momenten ska bara finslipas.
Nu blir det uppladdning i soffan!

Det har varit ganska så händelselösa dagar. Har i princip jobbat och sen varit hemma. Ingen hundträning alls. Ganska dumt med tanke på att våran sista tävling för i år är på fredag, och förhoppningen då är att tar en LP1.
Gårdagen gick till att leta halloweenkläder till nästa helg då det är inflyttning / födelsedag /halloweenfest. Jäklar vad roligt det kommer bli. Jag har äntligen allt jag behöver och har testat sminket. Imorgon är en kurs igen, näst sista gången. Jag är lite ledsen över det. Min plan är att köra en lång kedja med ettans tävlingsmoment. Försöka få till positionerna, hon sätter sig alltid snett.

Hörs!

Men det sket jag i. Är alltför irriterad för det. Någon i**ot till granne har använt källaren för lackering av takbox. Det stinker överallt och inne i min lägenhet, vilket inte är bra eftersom att jag får lite svårt att andas vid extra starka lukter. När jag går ner för att säga till så är dom inte där. Hur tänker man?
Hur som. Igår var vi på kurs igen. Pratade mycket om stressbetingande beteende och vad som händer i hundens kropp. Mycket intressant. Kan vara bra att ha i bakhuvudet när man kommer på en tävling eftersom att min hund lätt blir stressad när jag är det.
Det fria följet satt som en smäck både framåt, sidleds och baklänges. Hon satte rutan för 1a gången och vi testade på vittringsapporten. Hemi var så jäkla taggad. Jag tror att det är för att jag har börjat jobba med konkurrens om belöningar, vilket får henne att jobba ännu hårdare. Är det något hon inte fixar så är det ingen big deal, men hon får heller inte sin älskade boll utan vi gör om tills det blir rätt.
Tappar hon fokus, ja då sliter jag upp bollen ur fickan, leker med den för mig själv och hon får inte vara med. (Bättre lycka nästa gång, så var med nu) Jag har nog varit lite för generös med belöningarna tidigare och hon börjar nu fatta grejen. Nästa gång det går dåligt så ska jag tänka på just detträningspasset. Påminna mig om att hon faktiskt är en riktigt bra hund, att det förmodligen är mitt fel eller att hon helt enkelt kanske har en dålig dag.
God natt / världens suraste granne

Finns det någon sådan lycka? Eller gäller det att ha en positiv inställning? Jag tror på båda alternativen. När man te.x råkar ut för misstag, gör fel eller helt enkelt misslyckas så får det en att bli bättre. Hur kan man utvecklas utan motgångar? Det som inte fungerade måste man göra annorlunda, även om det är svårt att se det så just för stunden.
Jag tar en av våra tävlingar som exempel. Allt som kunde gå fel gick fel. Då blev jag tvungen att backa bandet, titta på min träning och göra annorlunda, vilket lönade sig tillslut.
Det är allt för lätt att gå ner sig. Jag tänkte att vi ska aldrig mer ställa upp på en tävling. Besviken var jag, som fan. Tyckte också att det var lite pinsamt, vad skulle dom andra tro när jag kommer dit med en hund som inte kan osv.
Det gäller inte bara hundträning, utan allt. Arbete, eller det som har med att prestation att göra.
Jag vet egentligen inte vad jag ville med det här, men ändå värt att reflektera över.

God natt! :)

Gårdagens tävling i Åre BHK gick sådär. Fick 3e pris på 136 poäng. Vi nollade linförigheten. Och det gjorde typ alla. Jag tycker verkligen inte att vi skulle ha fått mer än fem poäng, men noll?? Det var riktigt snåla domare. Andra ekipage utförde vissa moment så himla fint men fick ändå inte mer än 6 eller 7 poäng. Och då undrar jag hur det ska se ut för att få maxpoäng.

Dagens tävling på Ragunda BHK gick däremot jättebra. Vi fick första pris och vann våran klass med 167 poäng. Ååh jag är så himla nöjd och glad efter våra motgångar de senaste tävlingarna. Och våran klubbkompis vann sin klass (klass 2). Hemi visade dock inte sin fulla kapacitet, men om jag bara slutar bli så nervös varje gång så tror jag att det kommer att gå ännu bättre för oss. Nu är vi bara en tävling ifrån LP1.

Och det känns högst opassande för min del. Min förkylning som jag har dragits med ett bra tag har brutit ut, jag har nästan längtat efter det. Men inte nu. Har varit hemma från jobbet idag, jag känner tung i huvudet och mör i kroppen. Men ingen är gladare är hemi. Jag funderar på att anmäla en annan förare tills imorgon, men det kanske är för sent? Aja. Jag är nervös som tusan. Det är platsliggningen jag bävar för. Men de gånger vi har tränat så har hon legat precis så som hon har legat förut, alltså perfekt. Lycka till för oss!