Ett tungt ämnde en sådan här härlig fredagsmorgon. Jag har precis gråtit en skvätt efter att ha läst ett inlägg på fb ang en grabb som heter Linus, som blir mobbad och slagen i skolan. Det är väldigt få saker som gör mig så förbannad.
Jag själv blev mobbad näst intill varje dag i skolan. Jag var borta så mycket så skolan hotade varje år att jag skulle få gå om årskurserna. Jag minns speciellt en gång på gympan. Jag hade precis satt på mig ytterkläderna för att gå vidare hem, sätter på mig skorna som någon fyllt med vatten! Mina nya skor som jag var så stolt över. Kommer ihåg att det var -25 den dagen. Jag gick till lärarrummet, berättade vad som hade hänt och bad om att få ringa efter skjuts. Nä dom tyckte jag kunde gå hem. Och nej, lärarna sket i vad som hände mig, huvudsaken var att jag skötte min skolplikt. Att vara hemma för ont i magen pga ständig oro och rädsla fanns det ingen som tog ansvar för.
Sedan har vi min bror... Som var mer utsatt än jag och under mycket längre tid. Några hade lagt ut en film på youtube som visar när dom är dumma mot honom och tog hans cykel och slängde iväg den. Då gick mitt hjärta i tusen bitar. Alla hans lektioner handlade om att komma på hur han skulle komma undan på rasterna och satt oftast inlåst på toan. Inte heller här tog skolan ansvar. Mina föräldrar träffade andra föräldrar. Jag var med en gång, och idag skäms jag över att dom kom med undanflykter som "det skulle aldrig mitt barn göra" osv osv. Genom att han aldrig hade kompisar då vill jag säga att han blev socialt handikappad, och kan fortfarande känna det ibland. Han är idag 19 år, går NU första året pågymnasiet. Varför då kan man undra. Jo, eftersom att han aldrig kunde koncentrera sig i skolan så hamnade han efter. Hans koncentrationsförmåga var som bortblåst.
Och jag då? Jag är nu 28 år gammal. Jag har svårt att tycka om mig själv. Alla ständiga glåpord finns i bakhuvudet, hör man samma saker för ofta så blir det tillslut sant. Jag kan inte stå och prata inför en grupp, jag är rädd för att någon ska skratta åt mig eller säga något dumt. Är jag exempelvis på fest där det är många nya människor så sitter jag tyst. Jag vet helt enkelt inte vad jag ska säga och är rädd för att folk inte tycker om mig.
Så snälla ni föräldrar, ta ansvar för era barns handlingar och lär dom att glåpord och slag ALDRIG är okej. Ja det är bara ett barn. Men det barnet kan fortfarande förstöra en annan människas liv!

Önskar Hemi, Hugo och polarna!

Julen ha varit bra, den firades tillsammans med familjen hemma hos farmor och farfar. Trots mina 28 år och min predikan om att jag inte ska ha så många julklappar så fick jag det ändå. Biotherm- produkter, parfymer, presentkort på golvet som ska läggas i köket, böcker osv. Hundarna fick fyra tennisbollar var (vilket jag ångrar nu) och varsin tjurmuskel.
Känns även riktigt skönt att fått vara ledig, det behövdes.
Nu är det dags att klä på sig, gå it med odjuren. Sedan ska jag åka på jobbet och kolla på bilauktion, brukar vara rätt kul!
Trevlig lördag!

Läste i lokaltidningen, en man är ute och går med sin hund när han möter tre andra män som frågar efter en tändare. Då blir gubben misshandlad och en av killarna ska tydligen ha sparkat ihjäl hunden, en chihuahua...
Om man läser mellan raderna på en uppdaterad artikel i en annan tidning så finns det vissa tveksamheter på mannens berättelse, dels för att det var en hundpatrull där inom 5 min och inte fick upp något spår.
Hur det än är så kan jag tyvärr inte komma från känslan av en viss trygghet med att ha två stora rottisar när jag går ensam om kvällarna. Delvis pga deras vaktinstinkt och för människors "valda sanning" om rasen. Det är så förbannat trist att man ens ska behöva känna så!!!

Från en sak till en annan så är jag nu ledig till den 29e, så skönt! Så idag har all julmat ingandlats, haft lilla julafton/födelsedagskalas för en släkting och granen än klädd. Nu är det bara att invänta bästa julen, bästa dagen på hela året. :)

Fina syster och Hugo

Ett sätt att bygga fin relation mellan mig och valpen tänker jag. För varje träning jag och Hugo gör, eller för varje promenad där han får möjlighet att springa av sig en stund tycker jag att vi allt eftersom får en finare kontakt. Dels för att jag börjar lita på honom och känner mig lugn över att han springer omkring. Han har också slutat springa bort från mig så fort jag ska koppla honom, godis, klapp och uppmuntran utan att ta fast honom när han kommer nära har gjort susen!
Här kommer ännu en dålig bild, ville bara visa hur det kan se ut men två "små" knähundar som nästan begraver min mamma i päls! :)

Idag tag jog med en kompis och hennes flat ut på klubben. Hugo fick träna på att hålla fokus på mig istället för meya som jagade bollar, jag hade honom tom lös, jätteduktig var han.
Vi körde enklare övningar som exempelvis stanna kvar och flyttade oss hela tiden närmare meya för att öka svårigheten för hans koncentration. Som avslut på lydnaden provade vi hindret, med lite lirkande kom han över några gånger.
Hemi fick hemma köra lite fritt följ, konskick och fjärr. Hon var onormalt arbetsvilligt och medgörlig idag, skitkul!
Eftersom att vi var själva på klubben så fick alla hundarna springa av sig ordentligt, det märks att dom är riktigt trötta nu. :)

Sovmorgon, 2a advent och hundmys. Hundarna älskar att hoppa upp i sängen för att mysa när man just vaknat.
Nu bör det en längre morgonprommis och sedan go'frukost framför nyhetsmorgon!

Dålig bild, med det är såhär det brukar se ut :)

Helt underbart att vara ledig en fredag! Vi åkte tidigare idag till klubben och tränade hundarna. Hugo fixar nu fyra steg i det fria följet med full fokus. Även platsläggandet gick bra, han ligger nu i ca 15 sekunder, så nu är det bara att börja tänja gummisnodden :).
Han är annars väldigt tacksam att träna då han har är följsam, uppmärksam och har en stor arbetsvilja.
Eftersom att vi var ensamma så fick även hemi hoppa ut så dom fick rejsa bort lite överbliven energi. Nu är det helg. Det ska städas och julpyntas, jag skäms en aning över att jag är en vecka sen... Men så får det vara om man har mycket för sig.