Ett tungt ämnde en sådan här härlig fredagsmorgon. Jag har precis gråtit en skvätt efter att ha läst ett inlägg på fb ang en grabb som heter Linus, som blir mobbad och slagen i skolan. Det är väldigt få saker som gör mig så förbannad.
Jag själv blev mobbad näst intill varje dag i skolan. Jag var borta så mycket så skolan hotade varje år att jag skulle få gå om årskurserna. Jag minns speciellt en gång på gympan. Jag hade precis satt på mig ytterkläderna för att gå vidare hem, sätter på mig skorna som någon fyllt med vatten! Mina nya skor som jag var så stolt över. Kommer ihåg att det var -25 den dagen. Jag gick till lärarrummet, berättade vad som hade hänt och bad om att få ringa efter skjuts. Nä dom tyckte jag kunde gå hem. Och nej, lärarna sket i vad som hände mig, huvudsaken var att jag skötte min skolplikt. Att vara hemma för ont i magen pga ständig oro och rädsla fanns det ingen som tog ansvar för.
Sedan har vi min bror... Som var mer utsatt än jag och under mycket längre tid. Några hade lagt ut en film på youtube som visar när dom är dumma mot honom och tog hans cykel och slängde iväg den. Då gick mitt hjärta i tusen bitar. Alla hans lektioner handlade om att komma på hur han skulle komma undan på rasterna och satt oftast inlåst på toan. Inte heller här tog skolan ansvar. Mina föräldrar träffade andra föräldrar. Jag var med en gång, och idag skäms jag över att dom kom med undanflykter som "det skulle aldrig mitt barn göra" osv osv. Genom att han aldrig hade kompisar då vill jag säga att han blev socialt handikappad, och kan fortfarande känna det ibland. Han är idag 19 år, går NU första året pågymnasiet. Varför då kan man undra. Jo, eftersom att han aldrig kunde koncentrera sig i skolan så hamnade han efter. Hans koncentrationsförmåga var som bortblåst.
Och jag då? Jag är nu 28 år gammal. Jag har svårt att tycka om mig själv. Alla ständiga glåpord finns i bakhuvudet, hör man samma saker för ofta så blir det tillslut sant. Jag kan inte stå och prata inför en grupp, jag är rädd för att någon ska skratta åt mig eller säga något dumt. Är jag exempelvis på fest där det är många nya människor så sitter jag tyst. Jag vet helt enkelt inte vad jag ska säga och är rädd för att folk inte tycker om mig.
Så snälla ni föräldrar, ta ansvar för era barns handlingar och lär dom att glåpord och slag ALDRIG är okej. Ja det är bara ett barn. Men det barnet kan fortfarande förstöra en annan människas liv!

Önskar Hemi, Hugo och polarna!